m.renkel

Att älska någon annan eller bli älskad av någon är något mycket speciellt!
Att erkänna sina känslor för någon är att frivilligt lägga sitt hjärta i någon annans händer, att frivilligt ge dem makten att kunna ta hand om det, vårda det och besvara dess känslor...eller...att släppa det i marken, trampa på det, smutskasta känslorna och fullkomligt krossa det.
Trots det senare alternativet som så många dagligen råkar ut för så väljer desto fler vaje dag att lägga sina hjärtan och känslor i någon annans händer. Vad är det egentligen som driver människan att göra detta?Varför blir vi inte för rädda för att råka ut för samma sak igen att vi stänger in oss? Vad är det som inom oss gör att vi kan lita på andra igen? Hur vet man vem man kan överlämna all denna makten?

Jag antar att det som driver oss är att någon en dag ska våga göra samma sak för än själv. Ge den gåvan som antagligen är en av de finaste vi människor kan ge...kärleken och tilliten till någon annan.
Att en dag få vårda om någon annans hjärta i sina händer och få besvara känslor som genuint växer tillsammans.
Jag tror vi alla måste inse hur dyrbar denna gåva ,som många av oss äger, är! Lära oss att ta bättre hand om den och lära oss att inte släppa det i marken eller i förbifarten i våran självupptagna vardag råka trampa på den. Lära oss att visa hur tacksamma vi är, att ha fått den gåvan!