m.renkel

Sommaren har kommit och fört oss in i dess sköna vindar och stålande sol...Färgen om kinderna har blossat upp och solbrännan har tagit form. Är det inte underligt att man känner sig så mycket snyggare bara för att man får en aningen brunare nyans på hyn? Detta ideal som alla, likså jag, har fallit för...men visst är det så att alla killar tycks bli en aningen manligae och hetare tack vara sin solbränna. Visst kan man också då tycka att den som om vintern är snygg, inte är lika snygg om sommaren om han inte får färg...konstigt det där.
En sak som jag älskar med sommaren är att ( som jag hörde en säga för nån vecka sedan) för en tid så förvandlas alla stela, strikta och självupptagna svenskar till utåtriktade, glada och livfulla österläningar...Hela landet tycks livas upp och alla blir snäppet trevligae och öppnare.

En annan sak jag funderat över är fenomenet sommarflört...varför vill alla ha en flört på sommaren..är det för att alla par tycks ploppa upp från ingenstans och alal blir avundsjuka, eller är det att man vill ha någon att dela alla härliga sommarminnen med...eller är det att på sommaren så fr man en elt otroligt behov av bekräftelse?...Jadu...det finns säkert tusen anledningar..men ingen av dem är aknske inte relevant..fö alla kommer väl endå tycka att sommarflörterna är roliga..precis som jag..men då gäller det föröstås att man har någon...hehe..och det kan det vara värre med!=)
jaha...nog pladdrat för denna gången...kram på er alla

Lyckan är stor då jag nu väntar på att klockan ska bli dags att gå till spårvagnen. Detta för att åka till Rosenhill och TRÄNA!...och det är inte vilken träning som helst!! Det är innebandy!!!
Glädjen är stor här i underbara våriga Göteborg!
Love to ya all!!!
Ps. Grattis på namnsdagen morbror Jonas!=)

Fredagskvällen innehöll slappande framför tv:n och mycket gott sälskap av min goa vän Johanna, varma mackor med saft, "I sanningens namn" och " How to lose a guy in ten days"...en riktigt skön kväll och natt får man väl också säga med tanke på tiden. När klockan ringde förmiddagen därpå så var det dags att möta en dag med minishopping på stan och köp av present till Kadri som fyller 22 idag.
Sen var det hem och göra sig iordning som gällde.
Den nya gula blusen åkte på och sminket fixades till för att känna sig fräsch på festen vi alla fyra i lägenheten var bjudna på.
Viken lyckad kväll! det var otroligt uppfriskande och  roligt att få träffa nytt folk och "gamalt" folk också för att återuppta kontakten. Det bjöds på en god smörgåstårta och en excellente moråtskaka med en perfekt glasyr, bra konverstioner och ett antal sköna framträdande på sing star!
En mycket underhållande kväll!
Idag så var det sovmorgon som gällde för min del men för de andra var det söndagsgudstjänst i fiskebäck som gällde, trots väderleken som rådde alla att stanna inne tills stormen gåt förbi!=)
Vindarna har vinit hela morgonen och bjudit på knakande fönster och tjutande ventilationer. Trots vinden har det varit strålande solsken och en blå himel..viket insppirerat mig till att efter denna utläggning ta en promenad! (ja, det blåser lika mycket fortfarande, så om det inte kommer ett nytt inlägg inom en snar framtid så vet ni att jag förmodligegn har blåst bort!)
Vad beträffar söndagsgudstjänst för mig så blev det tyvärr ingen, då jag skulle åkt till Mölnlycke kyrka och jag inte vet om bussarna går som de ska och vad det kostar...hehe...pengar som saknas...inte bra!=)
Men förhoppningsvis kan vägarna bära av dit någon annan gång!
Hoppas ni alla har det bra där nin befinner er och kom ihåg att jag saknar er mina vänner i uppsala! Till er andra...skulle säkert sakna er om jag kännde er!;)

blåsiga hälsningar från mig!

Efter mijloner genomgångar om vad man ska ha på sig, vad man ska göra, vilka man ska vara med, vart man ska vara, vad man ska äta, när man ska träffas osv....så står man helt plötsligt där...De där sista tio sekunderna på året tickar snabbt förbi ögonen, nedräkningen är påbörjad och allas förväntningar är på topp...men varför?
Var året som gått så hemskt att det inte finns något underbarare än att lägga det bakom sig...med alla misstag, felsteg, sorger och smärtor.
Eller är det av lycka för att året som gått har gett oss ännu ett år av erfarenheter och goda minne som vi med glädje bär med oss in i det nya året.
Jag skulle nog anta att det är en blandning av de båda...att få glömma det dåliga som varit, ta med sig lärdom, minnen och glädjeämnen in i en tid av nya möjligheter, vägval i hopp om att det föregåend eåret ska ha hjällpt än at kunna göra sig ett ännu bättre år detta året..är det såhär man kommer hålla på hela livet?
Antar att man kommer det och att det inte är så tråkigt bara man gör det med vänner och familj som bryr sig runt omkring sig.
Jag satt tidigare på nyårsaftonen och väntade på uppsalas centralstation för att bli upphämtad av vännerna som jag skulle ha roligt med heeeela kvällen.
Där på en bänk låg en äldre man ihopkurad och försökte sova, ensam och utan hem. Fatta vad lyckligt lottade vi är som får ha vänner och familj...att tänka på den mannen gjorde helt plötsligt ens egna problem väldigt små.
Det var en man som sa det nui helgen att..."Hitta någon annan med större problem än dig och hjälp dem så ska du se att du så småning om glömmer dina egna!" Så bra sagt och så värt att ta med sig resten av livet!
Gott nytt år på er allihopa! LOVE // Madeléne

Att sitta här vid den här tiden på dygnet är inget jag gör i vanliga fall....men av någon anledning tycks jag inte kunna gå och lägga mig för att sova.
Jag satte mig därför och läste kommentarerna som kom in på texten jag skrev för några dagar sedan "Håll mitt hjärta, håll min själ"....jag insåg då att det jag hade skrivit var väldigt sant.
Frågan är då om alla som läser den text jag skrivit, den text som beskriver mina funderingar och slutsatser....om de läser det och ser samma saker som mig eller om vi bara lever i illusionen av att vi tänker likadant....Låt oss hoppas att vi alla fatta grundidén och att vi alla tar till oss av slutklemmen...det är nog då man kan nå ett resultat.
Ja hörrni...se så mycket ovettigt pladder man kan åstadkomma 03.11 på natten...=)
Jag kan passa på att berätta att jag under veckan haft det privilegiet att få resa med Madde i Varberg och Falkenberg (bla.)....Jag måste säga att Varberg är en mcyket fin stad och jag kan tänka mig att det är betydligt trevligare på sommaren dessutom.
Vi hade grymm tur när solen dessutom beslutade sig för att kika fram mellan molnen en stund på vår lediga tid en dag! Vi kunde då promenera längs med vattnet och i en fin park med solstrålar lysande igenom träden och alla grenar....jag hoppas på att kunna lägga upp några fina bilder från denna stund framåt i tiden..
Jaja...nu är det nog pladdrat för i natt...så nu ska lilla jag förska ta mitt förnuft till fånga....och låta min aögon få vila i några timmar. Samtidigt som mitt huvud får gosa ner sig i en mjuk kudde...
Sov gott allmänheten!!

Ja kära vänner...jag vaknade i morse till väckarklockan som stilla började utbringa väl igenkännda morgontoner....för en kort sekund tänker man "Nu ska jag gå upp direkt", men sekunden efter välller tröttheten över än och man råkar stänga ögonen igen...men bara för en kort stund;)
En halvtimme senare vaknar man till liv igen och inser att man inte klarade att vara duktig den här morgonen heller!
Med trötta och frusna steg drar man sig ut från rummet in till soffan för att läsa lite bibel och be...."Gud förlåt mig min trötthet"...
Ett antal telefonsamtal (med pastorer) senare, uppackande av packning, matlagning och diskning så beslutar Madeléne och Lina sig för att vi ska åka på ungdomsmötet i Gilead...vilket skulle bli början på en underbar spårvagnsfärd...då på ett antal spårvagnar!
Vi går ner till hållplatsen här hemma...oj vilket flyt, den dyker upp sekunden efter att vi kommit...åker in till stan och hoppar av vid nordstan. Promenerar bort till centralstationen för att ta spårvagnen till kyrkan...men vänta, vilken spårvagn var det nu du tog förra gången Madeléne?
Nummer sju kommer inrullande...jomen visst var det sjuan...jo det var det helt klart....vadå annars kan vi ju bara vända...
Vi lämnar centrum och hamnar mer och mer avsiden...orden "det här känns helt galet" kommer ur min mun upprepade gånger. Vi kliver efter en stund av och beslutar oss för att åka tillbaka och byta spårvagn...flyt igen...vi hinner precis över till andra sidan så kommer spårvagnen tillbaka.
Vi hoppar på komme rfram till att vi ska hoppa av på Redbergsplatsen...En trevlig och full narkoman kommer ombord och tycker att det är ju jätte trevligt att prata med lilla Madelén som fixat sig fin till ungdomsmötet...vilket leder till att någonstans mellan uttrycket för att jag var väldigt fin och att ahn hade åkt ut och in i fängelset 38 gånger så missar vi våran hållplats och blir tvungen att byta spårvagn igen...åka tillbaka två hållplatser och sedan gå till kyrkan för att upptäcka att det inte var något ungdomsmöte utan en liten samtalsgrupp som satt samlade i cafeterian som för övrigt sitter ihop med entrén.
Ja, sorgligt nog blev det inget möte utan vi får pinsamt och skrattretande nog gå tillbaka till spårvagnarna för att åka tillbaka in till stan....ta en glass på Mc Donalds...ställa sig på hållplatsen för att vänta på att spårvagnen hem skulle komma.
Självklart kommer Madeléne på att det går ju åka tian hem till oss och eftersom den kom före femman så tog vi ju givetvis den...vilket ledde till att tio minuter senare står vi på ytterligare en hållplats för att för sista gången denna dag byta spårvagn.
En mycket underlig och minnesrik kväll blevd et i alla fall garanterat...och enligt den fulle narkomanen så ser jag tydligen väldigt svensk ut! Kan ju vara bra att veta!

Hej och välkomna!
Sitter i lägenheten här i Biskopsgården i Göteborg..min nya bostad.
Konstigt där med nytt hem...trodde att man inte skulle känna att dteta var hemma förns långt fram i tiden.
Men när jag tillsammans med mina teamkamrater Lovisa, Madde och Lina åkte hem från Stockholm förra helgen så insåg jag att jag kännde att nu var jag verkligen påväg hem!
Jag tror nog att detta fenomen beror på att jag redan långt innan jag i praktiken flyttat hemifrån hade gjort det psykiskt......jag har alltid varit en som inte är hemma så mycket utan hellre är ute och ränner och hittar på roligheter med mina vänner =)
Så jag flyttade fårn ena gettot till det andra...haha....men rädd är inte jag för det! Till skillnad från mina rumskamrater Madde och Lovisa..haha...ja..det rä bäst att ni inet kommer hit med luvtröja och tuff attityd...för då kand et hända att de i ren rädsla sticker enr dig emd Lovisas stålkam....(Observera att detta är något överdrivet...men bara lite!)

Idag har det varit en slapp dag och allt har abar flutit på men endå är man typ huuuuuur trött som helst. Hela dagen har jag haft en konstig känsla av att jag är ensam..men jag har hela tiden ahft sällskap av mina teamkamrater. Visst är det konstigt det där emd känslor!?
Man känner saker som motsäger alla fakta för stunden...men dock är de så tydliga och påverkar en mer än vad man kanske vill!

Nähe..nu är det nog skrivet för denna gången! Man ska börja lite lugnt!
Hare gött vänner och take care!!!!
Love to you all!!!