m.renkel

Har vart hemma och vart hängig idag...det är tråkigt att vara hängig för då kommer man på allt man borde göra som man annars glömmer bort...bara det att man inte orkar göra dem.
Min man kom precis hem från jobbet och han är lite förkyld...kanske han som har smittat mig...hm
Kvällen bjuder kanske på mysigkväll med tjejeran...vore väldigt trevligt..ska bara se till att jag är tillräckligt pigg!

 

 

Några smakprov på de bilder som togs
i Stockholm på "The Studio"...
Ser lite annorlunda ut än de "modellbilder" jag la
ut för nått år sedan haha...

jaha...tanken var att ni skulle få er små smakprov på de fina bilderna från bröllopet..men ville de bli uppladdade?Nej!
Så bilder får det bli en annan gång...
Fru Renkel har idag gått upp tidigt första dagen på en vecka för att hanka sig iväg till jobbet där väskor, skyltning och smycken väntade på att bli ordninggjorda för försäljning.
När jag sedan nöjd och belåten kom hem från jobbet slocknade  jag på soffan...(kankse till min mans besvikelse)...och de timmarna som skulle spenderats på ikea blev till sovtimmar och körövning...
Nio tio imorn...blir spännande och se vad Gud har säga inför det kommande året=)

Välkommen att lyssna på min syster och mig på torget vid 12.00 på onsdagen eller på grand vid 15.45 på nyårsafton...

Ses där ute!

Tiden är förbi då panik och ångest rådde i mittliv...
- klänningen är sedan ett tag tillbaka funnen och beställd
- lokalen är bokadoch klar (dessutom för en billig slant)
- inbjudingarna är under tillverkning
...ja, allt börjar komma till ro.
Det som är lite komiskt är att jag säger det just denna månad då jag ska hinna med att jobba, plugga, gå på alla avslutningsträffar, packa ihop mina saker, flyttstäda och göra om sovrummet innan jag flyttar in i lägenheten...sen så ska ju broren min ta studenten oclså=)
Men är det inte härligt när man har ett upptaget liv...man vet att man lever!!!

Och när man får  ha sådana kvällar som jag och mina kära friends hade igårkväll så vet man att det kommer gå bra!

See you!

Man skulle kunna tycka att min blogg varit död....Ja, jag är beredd att hålla med=)
Vad tror ni...vågar jag lova att jag ska skärpa mig...Who knows?

Men vill göra ett ärligt försök nu när förlovning ägt rum och bröllopsplaner hopar sig över mig...Vet inte om det är mest för att ni ska ha någonstans där ni får höra om deteller om detär för att jag ska kunna lätta på trycket i mitt huvud så att jag inte sprängs på kupen=D

Börjar med en kort resume...

Brudgum: Samuel Renkel
Vigselförättare: Joakim Lundqvist
Värdar: Victoria den fina Edefors, Sara den rara Fredrikson och givet Mike the tuff guy Thorängen
Tärnor: Mina kära vänner Frida Enblom, Elizabeth Lidskog och Miriam Kolflaath
Marsalker: Joel Svanberg och Jonathan Salmonsson
Fotograf: den inspirerande och estetiska Jonathan Ahlin

Ångest ämnen...

lokal
KLÄNNING!!!aaaahhhh
pengar                                                                                       

Inhandlat...

delar av dekor
lägenhet                                                           
diverse bröllopstidningar
planeringsblock


I det stora hela skulle jag vilja påstå att det är kul att få vara förlovad och blivande brud!!


Signed - the mad bride ("g-string2005")

Det är med blandade tankar, funderingar, idéer och förväntningar som jag går in i ett nytt år tillsammans med resten av världen! Nytt år nya möjligheter...så klyschigt men så sant!
Jag sitter just nu i hjärtat av det hus jag bor i...köket. Det är ett ytterst simpelt inrett kök vars gardinstänger fryser i vinterns kyla i avsaknaden av värmande tygbitar hängades i fönstret, fönsterrutor som sprayats i det mest abstrakta snömönstret en juldag skådat...och inte är det jag som tänker skrubba bort denna gripande snö sedan..näe det får den skylldige göra!
Nog om det...jag vill egentligen skriva om allt och inget...så det kan hända att det leder till en allmänt förivirrad men smått roande text...så låt se.
Ett nytt år var det ja....igår satt jag och kollad igenom en almanacka från läsåret 05/06...ojojoj...helt otroligt vad man har varit med om och vad man har föränfrats. Jag tycker alltid det känns som att ett år är väldigt lite och går jätte snabbt..och pratar man om det med någon annan så är det sällan ingen håller med om att det är ett faktum Men om man sätter sig och läser hur ett år sett ut i en almanacka så kommer man ihåg alla enskilda stunder som man haft och saker man gjort...vilket gör att tiden helt plötsligt känns mycket längre.
När jag läste min almanacka var det med mycket blandade känslor jag läste den...det var med sorg jag läste om tunga och jobbiga dagar och stunder, med glädje jag minndes alla fikastunder och luncher man haft med vänner..alla äventyr man hittat på med brudarna....ja det var ett mycket innehållsrikt år som jag är mycket glad att jag har haft!
Jag vill under detta året se till att fylla min almanacka med viktiga och bra saker...som gör mitt 2008 till ett roligt år att se tillbaka på och läsa om! Många knasiga spontana äventyr...samtidigt som många timmar av ansvar och utveckling! Det ska vara sidor i almanackan som visar mig tiden då jag hamnade mitt i det jag skulle göra och vara! Du får gärna var amed och fylla min almanacka med trevliga minnen..så det är bara att höra av sig så ska jag se till att hitta en speciell rad för bara dig i min bok, 2008!
GOTT NYTT ÅR på er mina kära vänner och familj!

Efter att nu har varit bortrest i två veckor och ska vara ute i ytterligare en halv vecka så har min resväska blivit min fiende! Den upplevs numera som en enda stor käft som väntar på att du ska komma och kika ner för att försöka hitta något vackert att ta på sig, men som sedan slukar hela ditt huvud utan att tveka och samtidigt hånskrattar elakt!
För när kläderna för redan en vecka sedan blev tråkiga och färgkoderna på konserterna blev besvärliga att följa så kunde man i alla fall leva lite på sin fantasi. Men nu när min oerhörda fantasi som sällan sviker mig också den har lämnat mig och klädesglädjen håller på att dö så känner jag att min väska håller på att äta mig levande! Avsaknaden av glamour gör sig mycket noggrant sig påmind! Tänk om man kunde få vara Reese Witherspoon bara för en dag och få shoppa loss och veta att man har de kläder man vill ha..ja..lite ytligt..men visst vore det härligt!?
Jag drömmer om den dagen då jag går runt i min jättestora walking closet, njuter och inspireras av alla färger och modeller på alla sorters kläder! It will be like heaven!


I takt med att  min väska äter upp mig så ökar också saknaden efter min älskling där hemma. Är helt sjukt hur en resa på två och en halv vecka kan kännas som ett halvår!?

Sommaren har kommit och fört oss in i dess sköna vindar och stålande sol...Färgen om kinderna har blossat upp och solbrännan har tagit form. Är det inte underligt att man känner sig så mycket snyggare bara för att man får en aningen brunare nyans på hyn? Detta ideal som alla, likså jag, har fallit för...men visst är det så att alla killar tycks bli en aningen manligae och hetare tack vara sin solbränna. Visst kan man också då tycka att den som om vintern är snygg, inte är lika snygg om sommaren om han inte får färg...konstigt det där.
En sak som jag älskar med sommaren är att ( som jag hörde en säga för nån vecka sedan) för en tid så förvandlas alla stela, strikta och självupptagna svenskar till utåtriktade, glada och livfulla österläningar...Hela landet tycks livas upp och alla blir snäppet trevligae och öppnare.

En annan sak jag funderat över är fenomenet sommarflört...varför vill alla ha en flört på sommaren..är det för att alla par tycks ploppa upp från ingenstans och alal blir avundsjuka, eller är det att man vill ha någon att dela alla härliga sommarminnen med...eller är det att på sommaren så fr man en elt otroligt behov av bekräftelse?...Jadu...det finns säkert tusen anledningar..men ingen av dem är aknske inte relevant..fö alla kommer väl endå tycka att sommarflörterna är roliga..precis som jag..men då gäller det föröstås att man har någon...hehe..och det kan det vara värre med!=)
jaha...nog pladdrat för denna gången...kram på er alla

Har ni varit med om när man inför vissa människor tvekat ytterst länge på att släppa alla skyddsmurar, ryggat tillbaka och gjort allt för att inte visa sig sårbar? Det kan verka som att det är dessa människor som allra helst vill innanför murarna och vill få dig att komma nära och visa dig sårbar.
Du kämpar i en evighet för att upprätthålla det som för dig är tryggt, men steg efter steg så känner du dig tryggare och tryggare, vilket leder till att du frivilligt men långsamt låter murarna falla och stegvis lämnar tryggheten och vågar kanske till och med visa dig sårbar.
Det är i dessa tillfällen en människa kan såra dig mer än någonsin...den andre personer inesitter en makt som hon förmodligen inte ens anar, makten att fullkomligt kunna krossa dig.
Vad får oss att våga egentligen...?
Vad får oss att lämna vår trygghet för att blotta oss själva...?

Jaha...nu sitter jag här klockan är 23.28 och jag gick egentligen och la mig för en halvtimma sedan..men efter att ha försökt få tankarna samlade och efter att ha försökt ignorera de tjutande ljudet jag numera alltid har i öronen så
 greps jag nästan av den där panikkänsla man kan få ibland.
Ni vet när man har sovit för mycket tidigare på dagen så att man är för pigg nu och när hjärnan går på högvarv utan att egentligen utreda något vettigt:)
Detta var jag för en liten stund sedan..men jag hoppas att en liten stund av skrivande och uppdaterig för er av mitt liv ska råda bot på detta.

Jag kom idag hem till Götet igen efter att ha varit först på turnévecka mad vårt konsertteam..som var mycket lyckad vecka med massor av ungdomar sm fick höra om Jesus...GRYMT! På torsdag eftermiddag var det bara att haka på konsertarna tillsammans med Lovisa upp till Uppsala...för att sedan på fredagen åka till Länna herrgård fr att dekorera till Carolines bröllop...Super kul!
Det var guldkandelabrar med Guldkallor och vita kallor som vi band ihop...lite guldiga blockljus
 och små guldiga blommor utspridda på bordet med guldservetter omslutna av en guldrosett och två pärlor....Mycket fint blev det!...får vi väl i afa hoppas att brudparet tyckte!
Det var på lördagen som brölloppet skull äga rum och fint var det! Carro, en helt underbart vacker burd med en väl matchande brudgum=) God mat serverades det också...Italiensk buffé och chokladmousse med hallon till dessert..Mumsfillibabba!
Det var en lyckad dag helt enkelt! Eller hur Lovisa?=)


på söndagen var det blandade sysselsättningar..men så klart så var det mamma och pappa som kom hem från Los Angeles, där de varit och besökt Dream center. WOW...man har ju bara blivit typ SUPER inspirerad att åka dit och få hjälpa till i ett underbart arbete!Sen så fick man givetvis lite gåvor av mor och far från USA..En liten tunika typ och en härligt fräsch sommardoft  som parfym...Tack mamma och pappa!=)
Så nu så här i min nattliga pigghet så kom jag på hur mycket jag älskar min familj! Fatta vad lyckligt lottad man är som har en underbar familj som man får kärlek och värme av och som man dessutom får ge tillbaka till!
Jag vet att jag ska ta vara på min familj, be för den älska den och uppskatta den...Hoppas att ni också kommer göra det!

Snart kommer jag dessutom tillbaka till uppsala och lämnar Götet efter ett läsår av goa minnen...så mina saknade vänner...Snart ses vi lite oftare! Ta hand om er till dess!!!

Ja ni...kära vänner!
Fatta vilken glädje det är att våren är här med sin underbara sol...sina vitsippor,gröna knoppar,varma vindar och kvittrande fåglar. Jag är så tacksam att Gud har skapat allt detta för att förgylla vår tråkiga betongvardag!
Igår hade jag en jätte skön dag!
Jag satt ute på vår minimala "balkong" och solade och läste bok i två timmar. Där kan man snacka om att jag sög i mig varenda solstråle jag kunde få! Helt fantastiskt...jag kännde mig som äkta svensk, svältfödd på ljus när jag satt där med min egentillverkade folieskärm för att reflektera solen lite extra i mitt ansikte.=)
Efter detta så blev det lite småplock i lägenheten för att sedan bege sig ut på en rask promenad till Länsmansgården och runt den lilla sjön som ligger iNorra Biskopsgården.
Vilken promenad!
Det var helt otroligt skönt att få gå och småprata med Gud i den härliga naturen han har skapat...känna hur han fyllde en med glädje som visade sig i ett leende mot varje människa man mötte på vägen.
Männsikor alltså...de är verkligen så mycket mer än vad vi kan se med våra egna ögon! Varje männsika har en bakgrund, har ett förflutet som har format dem till det vi ser, men också till den vi inte ser...det finns så mycket man skulle kunna ta reda på om varje människa.
Det är häftigt att se hur Gud bara har fyllt mig med en lite underlig kärlek till människor i allmänhet detta året.
När jag gick runt sjön och kom fram till Länsmansgården och alla stora gröna öppna ytor så var det invandrarfamiljer, barn och männsikor i alla åldrar som grillade lekte, ja de levede helt enkelt.
Fatta vad mycket historia det var samlat på en och samma plats. Fatta vad mycket kärlek Gud har till dessa människor, underbara människor!

Fatta vad viktigt det är att vi verkligen tar Guds befallning, om att älska människor, på allvar! Vi har dessutom mycket att leva upp till...vi ska ju vara som Kristus och han älskade helt utan förbehåll! Grymt!
Det är skönt att gud kan hjälpa oss med det...för det tror jag verkligen att han kan.